The Josie

Jag har alltid sett mig själv som en snäll och trevlig person, och ärligt talat så är jag faktiskt det också. Jag är alltid snäll och trevlig mot människor som är snälla och trevliga mot mig, och även mot människor som jag aldrig träffat tidigare just för att jag vill ge ett gott intryck. Däremot försöker jag aldrig göra mig till, och tycker jag inte om en person så låtsas jag heller inte göra det. Att smöra och slicka röv är så jävla meningslöst och fult, tycker jag. Tycker man inte om en person ska man väl för fan inte vara falsk och få den människan att tro det heller. Missuppfatta mig inte, jag är inte rakt ut otrevlig mot folk jag ogillar. Jag pratar helt enkelt inte med dem överhuvudtaget. Så är jag bitchig då? Njae, jag tycker nog inte det. En bitch är en person som kör med en läskig attityd, kaxar upp sig mot andra människor och försöker trycka ner dem. Vilket jag aldrig gör. För som sagt, jag är jävligt snäll och jag skulle aldrig ha samvete nog att vara elak rakt ut, som vissa andra.

Däremot är jag en överkänslig och paranoid dramaqueen och jag stör mig fruktansvärt lätt på människor och vänner som inte agerar just precis som jag skulle gjort i alla situationer. Och det är något jag ska jobba på att försöka tygla. Känslig har jag alltid varit, och jag vet att det inte kommer att bli lätt för mig att inte överreagera, men för min egen skull bör jag nog ge mig fan på att fixa det. Man behöver inte blåsa upp för minsta lilla. Alla är olika, tänker olika och agerar olika och så länge det inte är på ett jävligt otrevligt sätt så måste jag acceptera att så är läget.