The Josie

Det var tråkigt på krogen igår. Vet inte varför, jag försökte verkligen ha kul men det gick inte! Hatar såna utekvällar, känns så ovärt att ha supit ner sig då ju, haha.

Folk fortsatte att ösa kommentarer över mina nya hårfärg iallafall, vilket såklart är jättekul. Alla (jag har hittills inte hört någon som tyckt tvärtom iallafall) tycker att jag passar mycket bättre som brunett och att jag ser vuxnare, mognare(?) och mindre fjortis-lik ut nu. Om jag förstått saken rätt, haha. Nämen menar inte att dom påstår att jag såg ut som en omogen fjortis i blont hår, men jag verkar alltså vara snyggare nu. Och det gillar jag, jag trivs ju hur bra som helst som brunett trots att jag alltid sagt att jag aldrig ska färga bort mitt blonda ruffs.

En sak som jag stör mig på dock är att folk som aldrig kommit fram och pratat med mig tidigare vågar sig fram nu, som om jag vore en snällare(?) människa nu än när jag var blond. Det låter ju helt sjukt, men det känns faktiskt precis som så. Det är som att när jag var blond trodde folk att jag trodde att jag var lite bättre än alla andra (vilket jag självklart inte trodde), och att nu när jag färgat brunt är jag som vem som helst igen. Det handlar inte om hårfärgen säger man, men jag är ett levande bevis på att folk visst dömer en jävulskt efter vilken färg du har på håret - tragiskt.