Comment

HAR HAFT RIKTIGT DÅLIG BLOGGINSPO senaste veckan, hoppas att ni ursäktar. Det är helt enkelt inte roligt att framtvinga några fjuttiga ord bara för att skriva något, utan vill att orden ska komma av sig själva så att säga. Dock hoppas jag att bloggtorkan försvunnit nu i och med en fin kommentar jag fick igår som jag blev väldigt glad över, och som ni (om det finns några kvar dvs) som följt min blogg since like day 1 också kommer att känna igen er i. Camilla skriver:
 
.."jag läste din blogg hela tiden förut men har inte varit inne på flera år. Nu upptäckte jag den igen på min gamla dator och gud vad glad jag blir att se att du kommit över den där extrema matångesten, som jag delade med dig. Du har så rätt och jag är så jävla glad att jag också äntligen har fattat att livet blir så mycket bättre utan den där besattheten. Tränar man och äter rätt (förutom på lördagar :P) så blir man inte fet, punkt slut."
 
För cirka 6-4 år sedan var jag helt besatt av vad jag stoppade i mig, och en period hade jag sådan ångest att jag lätt hade kunnat diagnostiserats med ätstörningar. Jag åt extremt lite och promenerade så mycket jag orkade med den lilla föda jag fick i mig. Vägde runt 46 kilo till mina 1.68 centimeter, och alla utom jag såg hur smal jag var. Jag vet inte var jag hade slutat om jag inte kommit på andra tankar någon gång under 2008, är inte ens säker på om jag vill veta, men det jag vet är att jag idag är så otroligt tacksam över att jag lyckades bryta mig ur mönstret som fick mig att (hur brutalt det än må låta) svälta mig själv till en allt för tidig död. Jag är fortfarande väldigt medveten om min kost, men på ett hälsosamt sätt och jag har inte längre någon matångest. Och det glädjer mig att du, Camilla, inte heller har det. Ha en go´ weekend! Xx

Kommentarer
Postat av: Sandra

I've been there too!

Sjuksköterskan på min gymnasieskola frågade mig vad jag tyckte om att äta, och jag svarade fruktsallad med glass och på det svarade hon; ja, men det kan du gott unna dig nu när du är underviktig. Man bara, happ, tack...

Jag vägde också 46kg som minst men jag är bara 1.61, men folk var otroligt oroliga och gjorde allt för att jag skulle äta. Jag såg dock inte det, utan jag gillade att mina revben och nyckelben syntes brutalt mycket, hade jag ett tight linne på mig såg man liksom revbenen.. Min dåvarande pojkvän sa att det kändes som att sova brevid en gitarr för att man nästan kunde spela på mina revben >_<

nu har jag dock blivit bättre, äter fortfarande inte så mycket som jag bör göra men det är bättre iaf. Och jag känner att jag inte behöver vara lika smal som jag ville!

2012-10-26 @ 17:50:04
URL: http://sandrafalkevik.com
Postat av: Annie

Minns också din blogg från den tiden (tror vi båda var med på stylesearch?). Dock är det är först nu på senare år när jag av en slump klickade tillbaka mig till den och insåg att du börjat blogga om andra saker som jag fastnade för den. Så himla bra att du mår bättre och gillar det du bloggar om en massor!

Svar: Ja det stämmer bra! Har faktiskt fortfarande kvar min användare på Stylesearch, lite roligt att logga in då och då för att läsa det man skrivit för 8 år sedan :P tack ska du ha, och vad kul att du gillar det jag skriver om idag :)
Josefine

2012-10-27 @ 14:07:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0