The Josie -

SHY

När jag var liten var jag sjukt blyg. Jag pratade inte med någon jag inte ansåg mig känna väl, och på lekis och under de första åren i skolan sa jag inte ett knyst till någon bortsett från min bästa kompis Kicki. Jag var en mus, och min mamma har berättat för mig att hon många gånger funderade över vad det skulle bli av mig. Hjälp, tänker jag nu. Vilken extrem tur att min blyghet med åren har försvunnit mer och mer. Jag var visserligen inte heller den i klassen som alltid räckte upp handen på lektionerna ens under gymnasiet, och jag tyckte muntliga redovisningar var nästintill outhärdliga även då, men jag pratade iallafall med andra människor än mina vänner.

Att vara blyg skulle jag vilja påstå är ett stort hinder i livet, och inte bara på grund utav det faktum att man inte törs ta för sig något. Människor uppfattar en även gärna som överlägsen och dryg när man knappt tilltalar dem när man träffar dem för första gången, och det är nog det jag tycker är och har varit jobbigast. Jag är allt annat än dryg som person, utan tvärtom ganska pajas och rolig, och jag hatar att folk inte får se den sidan av mig på en gång. Det är jag fortfarande för osäker och blyg för.

Dock vill jag inget annat än övervinna min blyghet, och varje dag försöker jag att bearbeta den så gott det går. Att ständigt ställas inför nya utmaningar och saker man inte prövat på förut tror jag är superviktigt, och även om det är fruktansvärt jobbigt för stunden så är det en nödvändighet för att utvecklas. Att stänga in sig och hålla sig till det trygga fungerar inte, även om det kanske känns lättare. Vill man så vågar man, och jag vill våga bjuda på mig själv till max. Jag är en underhållande person som sprudlar av energi och drömmar och det vill jag visa för er alla.

Peace out, bitches!

2010-11-03 @ 14:56:24 About Permalink

Kommentarer

Postat av: Sandra

Jag har exakt samma problem! Fast jag har sjukt svårt att slappna av runt folk jag inte riktigt får rätt "energi" från och därför uppfattas jag som blyg och inte den Sandra jag egentligen är.. Synd att det ska vara så.

2010-11-03 @ 18:35:58
URL: http://sandrafalkevik.blogg.se/

Postat av: Carolin

Man skulle aldrig kunna tro att du är blyg eller så, för du är tvärtom här på bloggen, men det blir väl så, det är nog samma för mig. Kan slänga ur myg vad som helst på bloggen men då ser man ju inte heller folk på samma sätt som IRL, då ser man dom i ögonen osv.

Jag har haft samma problem, är inte lika blyg som jag var när jag var yngre/liten, och är väl kanske inte speciellt blyg längre men känner mest för att inta prata med folk jag inte känner, förutom när man kanske är på fest eller nåt för då är det ju inte kul om man bara sitter för sig själv osv. Då kan man lika gärna vara hemma ;)

Jag vill också kunna bjuda på mig till max, inte bara på bloggen/internet utan face to face, oavsett om det så är ens bästa vän eller en total stranger! Har också fått höra att folk först trott att jag är en jävla bitch för att jag inte hälsat på dom eller sagt något eller liksom försökt prata alls. Men det är sån jag är, ibland känner jag inte ens för att prata med någon alls, och speciellt inte någon jag inte känner :P

2010-11-05 @ 20:22:32
URL: http://carowlin.blogg.se/

Postat av: Josie

Nej här på bloggen framstår jag nog inte alls som särskilt blyg, men det tror jag handlar mycket om att jag törs bjuda på mig själv på bloggen på ett annat vis än IRL. Jag är inte "face to face" med någon här utan jag sitter i min ensamhet och skriver liksom, och då vågar jag. Då skäms jag aldrig. Men så öppen som jag kan vara på min blogg är jag i verkliga livet också, men bara med dem jag känner väl givetvis.

2010-11-06 @ 15:47:01
URL: http://thejosie.blogg.se/

Trackback