It's my own naive heart that makes me cry
WORD!
Ärligt talat, Marie's blogginlägg är inte bara hennes tankar i ord, utan även mina. Bara det att hon lyckats formulera dem så mycket bättre än vad jag någonsin skulle gjort. Till exempel citatet ovan, samt texten nedanför, som jag tycker är klockren. En negativ sida jag har är att jag är så jävla naiv och förlåtande, och jag ger alltid människor fler chanser än vad de förtjänar i hopp och tro om att de kommer att ändra och bättra sig. Men just face it, they don't. Så hädanefter är det slut på det. Jag vill ha människor omkring som jag känner tillför mig något, som finns där för mig likväl som jag finns där för dem, och som jag, viktigast av allt, känner att jag kan lita på. Suger de istället energin ur mig och behandlar mig orättvist, ser jag ingen vettig anledning till att fortsätta bebandla mig med dessa, och jag tänker inte känna dåligt samvete över det. Mina närmsta underbara vänner som uppfyller mina "krav" vet vilka de är, resten; fuck you. Nu, läs Maries text. :)
Damn, du och hon har så rätt! Varför umgås med folk som bara leker med en, what's the point liksom? Jag har tyvärr också samma dåliga sida som du, vill gärna ge folk fler chanser än vad de förtjänar och tror alltid det bästa om folk bara för att senare få en käftsmäll och inse att dom inte alls var så underbara, snälla och bra som dom försökte framställa sig själva att vara. I'm done with it know, försöker bättre mig för varje dag som går och försöket har gett resultat :)
Ja, jag förstår att det känns jobbigt. 4 år är en rätt lång tid :/ men jag håller med dig, man blir bara sårad så for once måste man göra det som känns rätt för en själv. I'm with you on that!
Det där har jag börjat tänka jättemycket på. Är det någon som behandlar mig illa eller inte tillför mig något positivt så "gör jag mig bara av med den". Ingen man behöver i sin närhet helt enkelt
