I'm not who you think I am.
Don't be fooled by the rocks that I've got.
Det hände en sån sjukt rolig grej på valpkursen igår som jag bara måste berätta om. Vi skulle göra en övning som för ovanlighetens skull var mer träning för oss hussar/mattar än för våra hundar, som handlade om att lära sig säga ifrån om en opålitlig människa kom klampandes emot oss. Jag är aldrig den som säger mycket under lektioner ( likadant i skolan ), jag deltar aldrig i disskutioner utan jag sitter mest bara och lyssnar ( försöker hålla mig ifrån att somna :p ) och iakttar, jag vill aldrig lyfta på röven och demonstrera något så att säga. Så när det var min tur vet jag att hundläraren stina inte hade de minsta förväntningar på att jag skulle fixa det, hon trodde med all säkerhet att jag bara skulle stå där och fnittra ( som faktiskt ALLA de andra gjorde ) Övningen gick iallafall ut på att jag skulle stå brevid daisy och så skulle en person komma imot oss varpå jag skulle ryta åt personen att stanna. And so I did, med råge. Och alla typ tappade hakan, haha. Det var så roligt att se! Särskilt stina, hon sa ungefär 10 gånger att "det där hade jag aldrig förväntat mig".
Varför jag ville skriva och berätta detta är för att man ska aldrig döma en person efter endast ett första intryck, och särskilt inte mig. Jag kan verka blyg och tillbakadragen ibland, och jag framstår oftast som väldigt snäll och söt och visst det är positivt. Men jag är så mycket mer än bara den "fina flickan". Jag är oftast aldrig den folk förväntar sig att jag ska vara, och det är det som är så roligt med mig. Jag lyckas alltid förvåna människor.
Det hände en sån sjukt rolig grej på valpkursen igår som jag bara måste berätta om. Vi skulle göra en övning som för ovanlighetens skull var mer träning för oss hussar/mattar än för våra hundar, som handlade om att lära sig säga ifrån om en opålitlig människa kom klampandes emot oss. Jag är aldrig den som säger mycket under lektioner ( likadant i skolan ), jag deltar aldrig i disskutioner utan jag sitter mest bara och lyssnar ( försöker hålla mig ifrån att somna :p ) och iakttar, jag vill aldrig lyfta på röven och demonstrera något så att säga. Så när det var min tur vet jag att hundläraren stina inte hade de minsta förväntningar på att jag skulle fixa det, hon trodde med all säkerhet att jag bara skulle stå där och fnittra ( som faktiskt ALLA de andra gjorde ) Övningen gick iallafall ut på att jag skulle stå brevid daisy och så skulle en person komma imot oss varpå jag skulle ryta åt personen att stanna. And so I did, med råge. Och alla typ tappade hakan, haha. Det var så roligt att se! Särskilt stina, hon sa ungefär 10 gånger att "det där hade jag aldrig förväntat mig".
Varför jag ville skriva och berätta detta är för att man ska aldrig döma en person efter endast ett första intryck, och särskilt inte mig. Jag kan verka blyg och tillbakadragen ibland, och jag framstår oftast som väldigt snäll och söt och visst det är positivt. Men jag är så mycket mer än bara den "fina flickan". Jag är oftast aldrig den folk förväntar sig att jag ska vara, och det är det som är så roligt med mig. Jag lyckas alltid förvåna människor.
Kommentarer
Postat av: Sandra
Man ska inte vara helt förutsägbar. Det tycker inte jag i alla fall, för vad är då tjusningen med att lära känna en människa om man kan räkna ut dens nästa steg hela tiden och veta hur personen reagerar på allting. Nej, jag gillar när folk kan förvåna en. (:
Trackback
